Maria Wrahme

Veckan som gått har varit hemsk. Har haft ont i den nedre delen av mage en längre tid och ibland känns det som magen svullnar upp när det gör ont. Har seriöst haft dödsångest ett tag (kanske lite löjligt) men i tisdags kände jag att nu får jag nog göra nått åt det här! Man mår inte bra när man går och oroar sig. Hade riktigt ont så jag ringde upp till sjukhuset och ville ha en tid. Förklarade allt för kvinnan i telefonen som ville ge min en tid nästa vecka!?! Aldrig sa jag! Jag vill ha en tid idag! Så jag fick en tid tillslut och bara en timme senare var jag uppe på sjukhuset. Väl där fick jag efter ca 40 min träffa läkaren som jag berättade allt för. Han kände och klämde på magen och sedan kom sköterskan och tog blodprov. Jag började nästan gråta (jag vet jag är en mes) när läkaren sa att han ville ta ett blodprov. Jag HATAR allt som har med blod och sprutor att göra! I alla fall så fick jag ligga ner för att inte svimma, har en tendens att göra det när någon ska ta prover på mig! Sköterskan var i alla fall sjukt duktig så det var inte så farligt. Blodprovet var bra så det var en skön lättnad! Fick en remiss till gyn i Ystad. Läskigt värre, fast jag går hellre dit än till tandläkaren ska jag säga!  

Dom senaste dagarna har jag haft lika ont (ibland riktigt ont) och många som jag pratat med har tyckt att jag skulle åka in till Ystad och akuten och tjata på dom så dom kollar upp det ordenligt! + att dom har en gyn läkare där som det tydligen inte finns på simrishamns sjukhus. Så idag efter jobbet tog jag tåget till Ystad och gick upp till sjukhuset/akuten, där jag fick träffa en sjuksköterska som jag berättade allt för hur ont jag hade o.s.v. Hon tittade i min journal och ringde den jourhavande gyn läkaren som inte tyckte det var lönt att komma dit och undersöka mig då det inte är/var något allvarligt och sa att jag fick vänta tills jag får min remiss!! Det jag fick var ett nummer som jag ska ringa på måndag och skynda på dom så jag kan bli undersökt och så sa hon till mig att ta Ipren eller Alvedon mot smärtan. 

Hur läskigt känns det inte att gå och ha ont?! Att vara orolig att det är något farligt. Visst proverna visade att det inte var något "farligt" men jag kan ändå inte sluta tänka på det och kommer inte kunna slappna av och pusta ut förrens jag vet vad det är. Är rädd att jag ska få ondare också. 

Visst man ska lita på läkarna som gör sin bedömning men i vissa fall kan ju läkarna ha fel. Det är nog ifos ganska ovanligt... Jag kan förstå om det bara hade varit influensan och jag gått till sjukhuset och inte fått någon hjälp men när det gäller magen så tycker jag att dom borde ha tagit det mer på allvar! Tycker inte ni?

Efter sjukhusbesöket som inte slutade som jag hoppades på så tog jag en sväng på stan och tröstshoppade lite.

Over and out