Maria Wrahme

Puuu vilken dag igår.....

Jag mådde riktigt dåligt (som vanligt fast värre) och hade jätte ont i ena bäckenbenet och var orkeslös och kunde inte äta, så jag ringde till vårdcentralen på eftermiddagen och ville ha en tid. Hon jag pratade med var sjukt bra och förstående och gav mig en tid på akuten kl.17. Dagen innan ringde jag också och ville ha en tid men fick då svar av en sjuk otrevlig sjuksköterska att det inte fanns någon förrens den 10/6. Kan alltså konstera och tycker det är sjukt att det beror på vem man kommer till om man ska få en snabb tid.     

Kom in direkt och jag fick träffa läkaren. Jag fick berätta allt om hur jag mådde och han gjorde en kroppslig undersökning där han lyssnade på lungor, hjärta m.m och allt lät bra. Han frågade om min livssituation med jobb och annat och vi pratade lite. 

Detta jag nu kommer skriva om är kanske lite personligt och jag kanske "blottar" mig för mycket men jag känner ändå att det kanske hjälper lite att skriva av sig. Syftet med denna bloggen är just att skriva av sig. Som en dagbok man hade när man var liten. Vet ni vad doktorn sa! Han sa att jag verkade vara deprimerad och han tyckte att jag skulle gå och prata med någon. Och vet ni, vad det stämmer nog. Vissa dagar mår jag hur bra som helst medans andra dagar sover jag hela dagen och vill knappt gå ut.

Har fruktansvärt ångest inför framtiden med jobb och vad jag vill bli och var jag ska bo så det finns inte! Och det har hänt ganska många jobbiga saker på senaste tiden så jag tror det har blivit för mycket. Började med att magen började strula och nu har jag ont kroppsligt som leder och annat och är orkeslös som ni kanske läst om, har tappat aptiten och känner att jag gått ner några kilo i vikt vilket ifos behövdes men det känns inte rätt att ha gått ner på det viset som jag har gjort. Har en hemsk hjärtklappning ibland och det känns som jag ska dö. Sommaren är ju på ingång och dom bästa månaderna på hela året har börjat och jag hade önskat att jag bara skulle kunna njuta av livet och må bra. Har roliga saker att se framemot men just nu ser jag inte framemot något alls.

Har träffat 2 st doktorer som säger att alla prover är normala, doktorn igår sa till och med att jag kan bli blodgivare med mina värden! Båda har sagt att jag inte ska oroa mig för mycket vilket är super skönt, men det spelar ingen roll vad dom säger.  

Det är inte lätt att vara ung idag. Arbetslösheten är ju sjukt stor och det är inte lätt att få ett heltids jobb. Jag fyller 25 år (ångest!) i höst och jag känner att pressen på mig blir större och större. Jag känner att snart måste jag veta vad jag ska syssla med innan jag blir för gammal. Kanske låter sjukt i era öron och ni tänker säkert att jag har hela livet framför mig men det är så jag känner.

Igår efter läkarbesöket åkte jag direkt till hudläkare för att undersöka mina (1000!) födelsemärken som jag har och som tur var så behövdes det inte tas bort några, skönt! 

Detta inlägget blev säkert sjuk luddigt men jag kan bara inte hålla detta inom mig och skriva på här som vanligt låtsas som allt är bra när det inte är det.

Nu sova. Jobb imorgon